Featherboah’s Weblog

Hej. Tror jag har slutat skriva här. Jag har tappat lusten totalt, av någon anledning skriver jag bättre på helgon än vad jag skriver här. Så – den som har helgon kan ju bevaka mig där, heter Featherboah där med.

Får se om jag kommer igång här nångång igen. Tills dess – hejhopp!

Hemma från Blekinge nu, hejhej. What to say? Det suger så fruktansvärt mycket att jag inte ens tänker försöka sätta ord på det. Det kommer kännas mer än tomt att somna utan en Valter brevid sig, eller att bara tjuva åt sig en kram när man känner ett akut begär av det.
Nu lär tiden mest gå åt att sakna tills nästa gång vi ses. Kanske låta förvirringen slå rot också, för nog är jag förvirrad. Rätt så väldigt mycket. Men jag känner nog lite att hur allt än blir eller artar sig så kommer vi finnas hos varandra för en lång lång tid,
för att citera herr Håkan. På ett eller annat sätt.

Helvete vad dåligt jag skriver, jag har tappat min skrivförmåga totalt.
Stackars mig.

Nu vill jag bara ha tillbaka mina rutiner och börja skolan igen. Äh, enough said. Jag orkar inte skriva mer. Huvudet är inte riktigt vad det borde vara efter 4 timmars tågresa.

(och just ja, morrissey är också en fin karl har jag kommit på.)

Hejdå bloggen, nu drar jag till Blekinge med herr V.
(och mina kära vänner – jag har inte glömt bort er, snart är jag hemma
och har ett lika tråkigt liv igen, då hörs vi av!)

Jag är inte död, jag har bara skaffat mig ett liv.

Hur som helst, för några dagar sedan tatuerade jag mig. Vill mest bara ge Joel ett stort jävla tack för jobbet, jag är så sjukt nöjd! Jag var så nervös att jag trodde att jag skulle skita ner mig innan, och så visade det sig att det inte gjorde ont alls förrän i slutet när det svullnade. Överkomligt, med andra ord. Fler tatueringar lär det bli.

Annars har jag det bra. Mer än bra.
Hejdå världen, tack för att Valter finns.

Hoppas ni andra har det bra.

Jaha, sitter uppe varningslappar här utanför om att en varan har rymt – EN VARAN! Den är tydligen väldigt snabb och aggressiv, känns ju lugnande. Dock är den inte fullvuxen än, men det tar väl inte alltför lång tid. Uh.

Jag undrar mest – vem FAN har en varan till husdjur? En aggressiv dessutom.
Ibland förstår jag mig inte på folk, nöj er med kaniner istället.

Hej världen, här sitter jag.

Igår hängde jag lite i Vällingby. Var på banken och fyllde i sjuttonmiljoner papper som tydligen är viktiga när man ska fixa leg, ett leg som jag kommer ha ångest över varenda gång jag visar det (det där med porträttfoton är inte riktigt min grej). Därefter plågade jag & mina föräldrar oss vidare i värmen till McDonalds och blev tjocka. Passade på att köpa två par nya skor också, mamma tyckte inte att det kändes alltför vemodigt att betala – vet inte hur länge hon har tjatat om att jag måste ha nya skor. Så nu har jag det. Hurra. Eller nåt. (Jag gillar inte skor, eh-he-he.)

Följde med min far in och handlade sen. Det blir alltid (av någon mysko anledning..) så himla mycket mer grejer i korgen när jag är med. Jag har väldigt lätt för att slänga ner en förpackning chokladbollar t.ex, eller en gigantisk tetrapack med multivitaminjuice som jag aldrig kommer lyckas dricka upp ändå. Eller lite godis, för det såg ju gott ut, eller en mer-flaska för att jag var törstig. Ja, ni fattar nog hur jag menar.

Jag har funderat på att bli sjukt hälsosam när skolan har kommit igång och jag har rutiner igen. Jag önskar att jag hade självdiciplin nog att lägga mig i tid t.ex, runt 22:00 ungefär, då kommer jag upp utan problem på morgonen. Sen önskar jag att jag hade energi till att äta frukost, det gör jag aldrig annars. Det hade också varit bra om jag åt i matsalen istället för i fiket, så att det blev mer varierad (om än lite äcklig) mat istället för pannkaka eller toast varje dag, typ. När jag kommit hem önskar jag också att jag hade varit så vettig att jag avlagt en timme för träning och en timme för plugg. Samt äta en bra middag och ett kvällsmål, för att sen, som sagt, vara skitduktig och lägga mig 22:00. Tänk vad livet vore bra om man gjorde så här. Jag har haft perioder när jag varit så här pass flitig, och jag har mått så mycket bättre både fysiskt och psykiskt. Men inte fortsätter man med det av någon jävla anledning, nej nej. Varför vet jag inte, gissar på att jag mest är dum i huvet.

Idag ska jag iallafall städa. Det behövs.

Jag går alltid händelserna i förväg så nu har jag gjort det igen. Jag minns förra året, då gick det jättefort från september – december (december = jul = klad madde).
Nu är det ju faktiskt augusti snart. Från augusti till september är det bara en månad
(jag tror ni förstår poängen nu). Dvs. jag sitter här nu, i juli, och tänker ”det är ju faktiskt jul snart”.

Min far är likadan, undrar om det är ärftligt? Hur som helst, förra årets jul blev nog inte den bästa genom tiderna. Mormor dog den 9:e december, så allt vad julklappshandling och mysiga julkänslor heter infann sig aldrig riktigt.

Någonting som skulle vara skitmysigt, som jag kanske har upplevt 1-3 gånger i mitt
18-åriga liv, är om det skulle vara snö på julafton. Men nej, istället kommer snön sisådär i oktober (och varje gång undrar folk hur i hela fridens namn det kan snöa nu, det verkar liksom som att ingen någonsin vänjer sig vid att den vita skiten kan dyka upp i oktober eller i april när man tror att det är över) för att sen försvinna direkt.

Kort sagt, god jul i förskott och snälla snälla – lite snö hade inte suttit fel.

Jag drömde världens hemskaste dröm inatt. Drömde att Veronica & Micke gjorde slut och jag var alldeles förkrossad och livet kändes misär och bajs. Jag minns knappt tiden eller livet innan Micke kom in i bilden, helt seriöst. Han är ju min ”bror”.
Inte helt på riktigt, but still.
Med andra ord får dom inte göra slut, det är jag ungefär helt säker på att dom inte kommer göra heller. Dumma dröm. Inatt hoppas jag på att drömma om någonting fint,
det var längesen. Känner för att vakna glad i magen.

—

Ikväll har mah sistahs och min faster + gubbe varit här och grillat, himla trevligt.
Nu känns mina ben som två isbitar dock, mysigt svalt så här på kvällskvisten. Mätt som en mongolid pojke är jag också, tror jag åt 5-6 chokladbollar och två korvar med bröd. *tjock tjej*

Hej, dags att uppdatera här nu tycker jag.

Igår begav jag mig till Vällingby för att fika med Nicolina och Paul, världens goaste människor ungefär. Det är så fint när man förväntar sig någonting, någonting bra,
och så visar det sig bli ännu bättre. Hur som, det var väldigt trevlans.

När jag kom hem därifrån orkade jag inte äta mer än kanterna på pannkakorna pappa hade gjort, jag förstår inte riktigt var min aptit har tagit vägen. Känns som att jag borde äta ‘cuz i’m not the biggest person in the world. Mackor och godis går alltid ner iallafall, alltid något.

Jag däckade i sängen sen och vaknade väldigt lägligt till världens mysigaste samtal. Det är konstigt och läskigt det mesta men på något sätt så kan det ju inte kännas mer rätt eller bra. Jag tror att jag är väldigt förvirrad. Positivt förvirrad.

Det här känns verkligen underligt.

Men jag lämnar det nu. Jag förstår mig varken på situationen eller mig själv för tillfället, jag kan bara säga att jag gillar’t. Hur som helst vaknade jag av att min syster kom för att låna datorn, när jag inte hade sovit alltför många timmar. Men det var okej, hon är bra.

Nu väntar jag på att min far ska komma hem.
Pappa kom hem, för jag längtar efter dig… lalala.

Jag längtar efter mat åtminstone. Mat är bra har jag hört.