Featherboah’s Weblog

Hemma från Blekinge nu, hejhej. What to say? Det suger så fruktansvärt mycket att jag inte ens tänker försöka sätta ord på det. Det kommer kännas mer än tomt att somna utan en Valter brevid sig, eller att bara tjuva åt sig en kram när man känner ett akut begär av det.
Nu lär tiden mest gå åt att sakna tills nästa gång vi ses. Kanske låta förvirringen slå rot också, för nog är jag förvirrad. Rätt så väldigt mycket. Men jag känner nog lite att hur allt än blir eller artar sig så kommer vi finnas hos varandra för en lång lång tid,
för att citera herr Håkan. På ett eller annat sätt.

Helvete vad dåligt jag skriver, jag har tappat min skrivförmåga totalt.
Stackars mig.

Nu vill jag bara ha tillbaka mina rutiner och börja skolan igen. Äh, enough said. Jag orkar inte skriva mer. Huvudet är inte riktigt vad det borde vara efter 4 timmars tågresa.

(och just ja, morrissey är också en fin karl har jag kommit på.)