Featherboah’s Weblog

Ibland kommer jag på mig själv med att sitta och flina, drömmande, t.ex på bussen eller när jag går på stan eller när jag står i kön eller var fan som helst. Jag går ofta och tänker på gamla minnen = man får många fånléenden på läpparna.
Det är ganska pinsamt när man kommer på sig själv.

Årets varmaste dag gissar jag på, jag smälte bort och skolan borde införskaffa fläktar. Var som en bastu var man än befann sig, och då får jag panik. Hatar när det är så där extremt varmt och man inte kommer undan från det någonstans heller.

Annars? Jag saknar Billy. Jag mår inte bra.
Mer än så orkar jag nog inte skriva om det nu.

Jag orkar egentligen inte skriva alls nu, allt gör för ont och jag kan inte sluta gråta.
Min älskling är död. Min älskling är borta. För alltid.
Vad skulle du ut på vägen att göra?

Jag älskar dig för evigt.
Världens finaste, underbaraste solstråle.

Billy
2007.05.19 – 2008.05.28

Idag slog det mig hur sjukt jävla mycket jag kommer sakna Li & Matilda nu när de tar studenten. Det kommer kännas tomt att inte springa på dom i korridorerna efter sommaren, även om vi oftast inte hinner utbyta mer än ett ”Hej!”.

Men vi kommer hålla kontakten, det är en sak som är säker. Men jag kan väl få deppa lite ändå, snälla? För övrigt har dom små liven sin studentskiva nu, som jag så gärna hade velat gå på om det inte vore för att jag råkar vara född i juli (det suger just nu,
i must say).

[there is a light that never goes out]

Jag har fått total idétorka vad gäller att skriva här.
Ni lär märka när jag kommer igång igen.

Puss sålänge.

Tjoho, sverige gick vidare igår och jag höll på att dö av skakningar och svettningar innan (för att överdriva…), men måttligt nervös var jag och skrek rakt ut gjorde jag också. Lyckan var fullständig och kvällen imorgon är som varje schlagerkväll – roligaste på hela året. Typ.

Idag var det sista dagen på praktiken. Trodde aldrig jag skulle yttra de här orden men ah, fyfan vad jag kommer sakna vissa barn. De är ju så himla fina och jag hoppas att alla lyckas & får ett bra liv, och mina små gullesötnosar som har det jättesvårt hemma och i livet hoppas jag mår bra snart. Inget barn ska behöva må dåligt, så är det bara.

Har blivit lite dålig på bloggfronten känner jag, puh. Har sånna perioder ibland, kanske blir skrivtokig snart igen. Puss puss puss mina kära läsare.

Billy är utekatt nu. Det känns helt konstigt. Det känns verkligen att någonting är fel, känner mig alldeles nere. Han g ick ut vid 18:00 igår och har hållit sig ute sen dess, dock har vi sett honom för det mesta, han har inte gått så långt. Mitt lilla hjärta. *dör*

Ikväll blir det trollboda med Johanna & Christina (kanske någon mer?). Det ska bli ett kärt återséende! Ah, sen är det bara att störta hem och heja på Charlotte. Men jag vet inte, jag tror att det är större risk att hon inte går vidare än att hon gör det. Det vore ju himla trist om hon inte gjorde det. Jag menar, inbitet schlagerfreak som jag är. Men jag överlever nog det också, lär hålla tummarna tills de vitnar ändå dock.

Puss.

Tjao.
Två barn har fascinerat mig idag. Jag blev väldigt berörd. Båda är från krigsländer, och ingen har bott här särskillt länge (1år – 1,5 år). Det är intressant och förtvivlande vad krig sätter spår i små barn.  Jag har alltid tyckt att krig varit dåligt och onödigt, så där lite nonchalant som alla tycker. Men jag har aldrig varit så här nära några krigsoffer och aldrig haft sån här stor förståelse som jag fick idag.

Ena killen är från Bagdad, har bott här sen i höstas. Ena sekunden är han hur go som helst, men ifrågasätter personalen/barnen minsta lilla som han inte håller med om smockar han till personen, sparkas, skriker fula ord. Han är en stor belastning för klassen, han förstör för de flesta på grund av hans betéende.
Jag frågade läraren idag vad hans betéende kan bero på. Hon berättade för mig att när han bodde i Bagdad såg han sin bästa kompis bli dödad, samt när en människa sprängdes i luften. Jag var tvungen att gå undan en stund, det kändes verkligen i magen och jag blev alldeles gråtfärdig. Jag ser honom på ett helt annat sätt nu. Jag kramade honom innan jag gick hem, och han strålade upp som en sol. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hans liv ska bli bra, trots allt. Med rätt hjälp tror jag att det kan gå, utan tvekan.

Den andra pojken är från Somalia, har också bara bott här sen i höstas. Väldigt uppgiven hela tiden, gråter väldigt lätt. Läraren berättade för mig att han är långt efter i utvecklingen än vad han ska vara – det mesta hos honom fungerar som hos en 3-4åring. Han har ett väldigt gurglande och otydligt prat, grovmotoriken är såpass dålig att han ramlar och snubblar väldigt ofta, är klumpig. Ritar fortfarande huvudfotingar. Medan det är en självklarhet för de andra barnen hur man sätter upp en stol på bordet är det en utmaning för honom, varje dag.

Det gör ont. Jag är översympatisk, det är världens sämsta egenskap och jag har kännt av detta hela dagen och gått och tänkt på det. Krig suger. (No shit?)

Hejdå, apor.

Grattis på 1-årsdagen Billy-boy!

Mina sovvanor är inte i sin bästa period nu. Igår somnade jag i tre timmar på dagen = jag kände mig bakfull resten av kvällen. Jag ska aldrig mer somna på dagen. Nevah! Sen vet jag inte hur bra det är att prata i telefon till 2:00 på natten heller, för att sedan vakna jättetidigt och inte kunna somna om.

Mm, fina små i-landsproblem jag har.

Idag är det plugga som gäller. Har knappt börjat på mina praktikuppgifter, och det är en del att göra. Men känns som att jag borde hinna det på en vecka, om jag inte sparar allt till kvällen innan. Det vore så typiskt mig. Självdiciplinen all gone. 

[i open my mouth and i try and i try, but no words came out]

Ny här på wordpress nu, har kopierat inläggen från min gamla blogg. Känns som att denna sidan är bättre, har verkligen tröttnat på blogg.se. Hoppas mina gamla läsare har följt med mig hit bara.

…och tack till Cim för headern!

Nu har en herre skissat tatueringen till mig. Jag tror vi kommer trivas ihop! Dock blir det inte förrän i juli när jag är 18, så att mina föräldrar inte kan mörda mig liksom. Jag kan väl inte säga annat än att jag längtar, ihi. Very mycket.