Featherboah’s Weblog

halvt plågsam natt. tog jättelång tid innan jag somnade. kliade i båda ögonen om satan, rann, sved. är svullen vid ena ögat idag, och det andra fortsätter bara att klia. känner inte för ögoninflammation nu, så jag intalar mig själv att det inte är det så har vi det ur världen.

jag har kommit fram till att om jag bara skulle få lyssna på ett band för resten av livet, aldrig någonting annat, så skulle det bli muse. det är nästintill obeskrivbart hur bra jag tycker att dom är och hur jag ryser sönder varenda gång jag lyssnar på dom.
nu är det fyra månader sedan jag såg dom live. det är det negativa med världskända band. de lär inte komma till sverige flera gånger om året, direkt. men jag längtar redan till nästa gång.

woah. jag känner mig som den största nörden någonsin och som att det låter som att jag ser på tv 24/7. men så ofta är det faktiskt inte. jag vill bara säga att fråga olle är så jäkla roligt, jag skrattar konstant när jag ser det. mest för att de får viktiga saker att låta så roliga och ah, jag gillar’t. tummen upp!
jag minns i femman när vår no-lärare hette olle, och när man inte visste någonting sa den andra ”fråga olle”. så sjukt tråkigt och internt så jag förmodar att ingen förutom jag tycker det är hysteriskt kul. haha, oh well.

jag och martin kan inte ses denna helg heller. jag tänker därför åka till vällingby på lördag och shoppa upp halva mitt studiebidrag. det svider i plånboken. men jag känner att det här är andra helgen jag missar det jag längtar efter varenda vardag, så jag kan bara inte sitta hemma. då deppar jag ihop helt.

imorgon ska jag iallafall träffa li på en fika. finaste frugan! ;*

det är en reklam som jag äcklas så mycket av att jag sänker ljudet och tittar bort varje gång den kommer. en man som går in på en pissoar (och det måste vara världens fulaste ord), och en annan man tränger sig in och ställer sig där inne och kissar också. och inte nog med det, han stönar som bara fan samtidigt som man hör kisset. wää. ja jag vet, dagens i-landsproblem.

nu har jag börjat på tredje harry potter-boken. jag läser nästan bara böcker som är baserade på verkliga historier, men harry potter slår nog det mesta. faktiskt. men jag vill bara tipsa er att läsa inte som andra döttrar, bästa verklighetsbaserande boken jag har läst och den borde alla läsa. deborah spungen som skrivit den. handlar om hennes dotter nancy som är psykiskt störd och blir tillsammans med punkrockaren sid vicious. läs läs läs!

jag ställde klockan på 10:00 imorse för att inte sova bort dagen, blir alltid så när jag har lov. men jag somnade om och kom inte upp förrän 12:30. onödigt onödigt. imorgon SKA jag upp i tid. för jag ska vara huslig och baka en sockerkaka hade jag tänkt.

jag råkade köra tummen i fejset imorse av någon anledning. skrapade upp huden och det började blöda, men det blev bara ett litet rivsår. det är väl typ det mest intressanta som hänt på hela dagen. mitt liv brukar inte vara alltför intressant när jag har lov.

en relativt pissig dag turned out to be helt okej ändå. jag har märkt att jag äter så sjukligt mycket när jag inte mår jättebra/har tråkigt. sex stycken yoghurtar har jag klappat i mig. två glas oboy. rostad lök (jag vet att jag är äcklig men jag kan inte hjälpa att jag tycker det är så gott!).

en tråkig sak till dock. susanne kommer inte hem förrän juni. jag hade hoppats på april som det var sagt från början. jag vill ha hem min syster, och jag hoppas hon längtar hem lite också. till oss!

kvällens outsiders var så sjukt intressant. handlade om udda par. en lesbisk som förälskat sig och var tillsammans med en man, men var ändå lesbisk. två kvinnor som var tillsammans men ansåg sig ändå vara ett heterosexuellt par. oh well. huvudsaken man trivs med sin tillvaro så är det väl ingen mening med att lägga ner energi på att fundera på vad man är/inte är?

dusch nu, sen är det natti natti.

jag tycker att alla borde ge mig en kram. a big one! jag är så kramsugen att jag inte vet var jag ska ta vägen. lite närhet hade inte skadat nu, inte det minsta. istället sitter jag här med min sallad och tycker synd om mig själv. ensammast i världen *svår* *emo*, så kort och gott gemigenkramnuförhelvete!

imorgon är jag ledig, har lite plugg att göra hemma bara. blir inget gym på eftermiddagen heller, det är mormors gravsättning imorgon. jag följer inte med, men pappa ska dit och ingen pappa = ingen skjuts. för övrigt ska jag skryta lite nu, jag har en muskel (haha no kidding!) på armen. aldrig haft någon synlig innan. jag tror nog det kallas biceps. eller triceps. anyway, när jag spänner armen och rör handleden är det minsann en liten muskel som bullas upp under huden nu. och jag är världens mest muskellösa människa så jag gillar min stackars ensamma armmuskel. träning ger resultat. 
jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu. jag har tråkigt, allt känns så meningslöst. min käraste jobbar hela dagarna, tränar efter jobbet och sen hinner vi höras en snabbis innan han måste sova. linnea har jag inte sett sen hon var utanför min dörr i 1sek dagen innan julafton. jag hinner knappt träffa li och matilda i skolan längre. ida bor i norrland. 

ibland tycker jag att jag är så dålig på att säga vad folk betyder för mig. jag har ruskigt svårt att snacka känslor, men när jag gör det är det verkligen för att det väller över. men till er: i love you all. ni är alla speciella på ert egna sätt, ni betyder en massor. puss på er.

skrivit klart om romantiken nu, nöööjd! bara modernismen kvar, sen ett prov,
sen är denna skiten över.

helgen ser ut att bli alldeles underbar. jag hoppas så in i norden att jag och martin kan åka och fika med kaya och markus, jag vet inte varför jag ser fram emot det så mycket. jag och kaya har pratat en del med varandra sen vi var på muse i oktober, och jag ser nog fram emot att få lära känna den tjejen bättre gissar jag på.

sen sa linnea att jag och martin kan komma över på kvällen och myspysa/halvparta med några hässelbymänniskor + några från hennes klass. jag försökte få henne att bjussa på mat då, jag tycker det är så himla mysigt och jag ska försöka övertala henne sen.
för övrigt måste jag tillägga att jag saknar den tiden när jag och linnea var med varandra i skolan varje dag och var allmänt dumma i huvet. det var en fin tid. nu ses vi inte ofta, men hur länge det än är mellan gångerna så är det likadant när vi väl ses. hon är min bästaste bästa kompis after all. min linnea. min japush. (och åh, masken albert!)

jag, martin, mamma och pappa såg på melodifestivalen i helgen. christer sjögren är ju en hyvens kille, ojoj. gubbsjuka och slemléenden har alltid gått hem hos mig! i looove europe. underbart bra musik i mina öron, mer sånt till folket. (fast vi lär nog inte överleva det)

sen har jag och martin bakat en tårta, det är nog den finaste tårtan jag skådat i hela mitt liv. sen gick han i sömnen inatt och ställde sig framför spegeln och sa ”vad ska jag göra, vad ska jag göra..?!”. det var en udda upplevelse, jag har aldrig sett någon gå i sömnen om jag ska vara ärlig. men martin var en fin sömngångare! och jag älskar honom mer än vad jag (och han, och ni) någonsin kan förstå. lika svårt att förklara som att förstå, ungefär.

gånganalys på karolinska tidigt på morgonen imorgon. i’m scared too death men på ett bra sätt. äntligen händer det någonting och jag lär skriva mer om det imorgon.

”idag ser jag verkligen ut att heta gunilla” – madde.

om 1-2 timmar kommer martin. får se hur han mår, han ringde mig inatt och var lagom full/glad (det är ganska svårt att skilja på martin i dom sinnesstämningarna..). han sa att han inte var så full. jag skiter i vilket nu, jag vill bara pussa ihjäl honom. så ska vi baka vår tårta sen. jag har aldrig bakat en tårta i hela mitt liv, så det får bli som det blir.

idag är det exakt två månader sedan mormor dog. den jobbigaste dagen i mitt liv. jag minns att mina föräldrar åkte till sjukhuset för att hon mådde lite sämre, men hon hade mått kalas dagen innan och planerade hemresa. det kan gå så himla fort. och mammas ord: ”mormor sover, men hon vaknar nog aldrig mer”. braindead.
jag saknar min mormor varje dag. ibland känns det som att jag var det barnbarn som stod närmast henne, iallafall nu på slutet. min moster + barn bor i dalarna och sågs inte så ofta, och mina systrar bor inte här hemma. bara jag. bara jag som träffade mormor flera dagar i veckan. det känns tomt. ibland kommer jag på mig själv att tänka tanken, säga det för mig själv i huvudet ”mormor är död”. och jag förstår det ändå inte.

men min mormor var den bästa man kan ha, det ska ni veta. hon har alltid funnits för oss under alla bra och jobbiga tider, ställt upp till 100%. och jag gillar att tänka att hon är på något bra ställe med morfar nu, och kan se oss därifrån. så hon vet vad vi har haft för oss när vi väl kommer dit någongång.
det är inte logiskt att tänka så. men det logiska är inte alltid verkligheten. och jag tänker tro och hoppas tills jag själv är död och vet var man hamnar, att man hamnar på något nice place. där ingenting dåligt finns.